1867, Hannover - 1929, Berlin, a Jewish German painter and etcher; elder brother of Alexander.  Related Paintings of Ernst Oppler :. | denis diderot | Hvilende Model | Field with Poppies (nn04) | Emperor Napoleon III | Noli me tangere |
Related Artists:
BRUNELLESCHI, Filippo
Italian Early Renaissance Sculptor and Architect, 1377-1446 Filippo Brunelleschi (1377 ?C April 15, 1446) was one of the foremost architects and engineers of the Italian Renaissance. All of his principal works are in Florence, Italy. As explained by Antonio Manetti, who knew Brunelleschi and who wrote his biography, Brunelleschi "was granted such honors as to be buried in Santa Maria del Fiore, and with a marble bust, which they say was carved from life, and placed there in perpetual memory with such a splendid epitaph." In 1401,Brunelleschi entered a competition to design a new set of bronze doors for the baptistery in Florence. Along with another young goldsmith, Lorenzo Ghiberti, he produced a gilded bronze panel, depicting the Sacrifice of Isaac. His entry made reference to a classical statue, known as the 'thorn puller', whilst Ghiberti used a naked torso for his figure of Isaac. In 1403, Ghiberti was announced the victor, largely because of his superior technical skill: his panel showed a more sophisticated knowledge of bronze-casting; it was completed in one single piece. Brunelleschi's piece, by contrast, was comprised of numerous pieces bolted to the back plate. Ghiberti went on to complete a second set of bronze doors for the baptistery, whose beauty Michelangelo extolled a hundred years later, saying "surely these must be the "Gates of Paradise."
John Bettes the Elder
(active c. 1531 - 1570) was a Tudor artist whose few known paintings date from between about 1543 and 1550. His most famous work is his Portrait of a Man in a Black Cap. His son John Bettes the Younger, with whom he is sometimes confused, was a pupil of Nicholas Hilliard who painted portraits during the reign of Elizabeth I and James I. Nothing is known of John Bettes's life, except that he was living in Westminster in 1556, according to a documented court case. He is first recorded as working for Henry VIII at Whitehall Palace in 1531. Queen Catherine Parr's accounts for 1546/47 record payments to Bettes for "lymning" (painting in miniature) the king's and queen's portraits, and for six other portraits. Her new year's gift of 1547 to Prince Edward was a pair of portraits of the king and herself. Bettes has been identified as the designer of the engraved title-border for William Cuningham's Cosmographical Glasse, printed by John Day in 1559. He may also be the designer of engravings for Edward Hall's Chronicle, published in 1550, and of a woodcut portrait of Franz Burchard, the Saxon ambassador to England, published in 1560. In 1576, John Foxe referred to Bettes as already dead. An earlier second edition of Foxe's Actes and Monuments printed in 1570 refers to Bettes' death.
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.